vie que je vis

 Nu när jag bara har en vecka kvar så börjar jag fundera på mina tre och en halv månad som jag bott här. 

Jag har haft en jätte kul termin och träffat så många nya vänner.

 

Jag funderade på vad jag kunde göra för att summera min tid i Wolverhampton såhär en vecka kvar och kom fram till frågor och svar.

Här kommer de:

 

Vad jag kommer sakna mest när jag åker är människorna och närheten till vänner. Det är både kul och frustrerande att bo precis bredvid sina kompisar men tystnaden hemma kommer vara jobbigt till en början.

 

Jag kommer vara glad att slippa badrummet! Min dusch har ett lågt tryck vid hög temperatur, den är fruktansvärt liten och det är stopp i avloppet så vattnet rinner inte ner. Toaletten låter som en motorsåg när man spolar och det är fruktansvärt irriterande. mitt handfat har två  blandare. en för kallt och en för varmt, de sitter på varsin sida av handfatet och gör så att du antingen får iskallt vatten eller kokhett.

 

Roligast har vart att träffa nytt folk, få komma bort och bo i ett nytt land och ny stad. 

 

Tråkigt har vart att jag inte har mer att göra i skolan, att man inte fått möjligheten att lära känna fler. Samt att väggarna här är så tunna att du jämt hör personerna som bor runt dig samt de som står utanför. 

 

Jag fick inte ha en av de kurser jag ville läsa och det var till en början en stor besvikelse. Jag tycker också att trafiken har vart jobbigt att förstå sig på.

 

Denna var svår. Min bästa händelse var London med mina föräldrar. Det var skönt att komma bort över några dagar och få äta god mat, men om jag ser tillbaka på hela min termin så kommer nog upplevelsen av att bo i korridor vara det jag saknar mest. 

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra om kulturchock, men det kändes som alt för många gånger.

Du upplever smekmånadsfasen, där allt är nytt ch spännande sen kommer krisfasen när alt blir jobbigt och allt känns konstigt och sist anpassningsfasen.

 

För bara ett par veckor sen så var jag i krisfasen och kunde knappt vänta på att få komma hem, men nu, när jag bara har 2 och en halv vecka kvar så tycks tiden bara flyga förbi och jag vill inte åka hem.

 

Jag tror att jag verkligen har kommit över den svåra tiden och känner mig som "hemma" i Wolverhampton. Jag kommer sakna alla vänner och mitt liv här borta. Det är otroligt annorulna från både Sverige och USA men det kommer alltid vara speciellt för mig!

 

Nu ska jag sätta på min spellista med Andrew Belle och plugga hela eftermiddagen.

 

Hoppas allt är bra hemma!

KRAM